Kärt barn har många namn

Egentligen kan man kalla den här bloggen Ketchupeffekten, för ibland kommer ingenting och så en dag så kommer det massor.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Sweden

30nånting tvåbarnsmamma till Barnet (2010) och Bebisen (2013). Jobbar med kommunikation och gillar Berlin och att bada. Bland annat. Finns på Twitter och Instagram @annarosv

onsdag, februari 28, 2007

det kan inte vara sant, men det är det

MIN MORBROR FÅR STANNA I SVERIGE!

Jag är så glad att jag gråter!

Uppdatering: Här kan ni som missat läsa mer om bakgrunden.

måndag, februari 26, 2007

hur mycket kan man förnedra sig själv för en plats i Globen?


Det har inte riktigt kommit fram på den här bloggen hur extremt schlagernördig jag är. Jag älskar verkligen Melodifestivalen.
Men nu är frågan, hur långt kan jag gå för att få en biljett till Globen?

På Skodas hemsida finns en schlagerkaraoke. Man ringer in sitt bidrag och låten som gäller för alla är Jag ljuger så bra, Linda Bengtzings låt förra året. Sedan får folk rösta och den som fått högst röster i snitt vinner. Man måste ha minst 10 röster på sig. Jag har lyssnat lite på de som finns nu och det är mestadels småbarn som mest lallar ett "luger så bja" någonstans i alla musik eller ganska halvtaskiga versioner. Jag kan inte sjunga, men jag borde göra det bättre än det som finns nu.
Men, som vanligt i röstningsgrejer, så brukar inte bästa vinna utan den som har störst släkt eller vänkrets. Det betyder att om jag ringer in så måste jag ragga massa röster, vilket i sin tur betyder att för att vinna måste jag sprida min, inte så vackra, sångröst bland alla jag känner och knappt känner för att få så många röster som möjligt. För även om alla jag känner röstar 12 poäng på mig så kommer det säkert finnas några som röstar 1 poäng på mig av medtävlande. Eller vad tror ni?

Frågan är bara: kan jag förnedra mig själv så mycket att jag sjunger in och sen röstfiskar som en idiot?
Eller om vi vänder på det: kan jag gå miste om chansen för att jag inte vågar sjunga offentligt?
Vad tycker ni?

karlstadsshopping

Helgen i Karlstad bjöd på lite shopping i alla fall. Efter ett tips från Hanna så har jag ju hittat LillaEgo som är en jättemysig butik med fina grejer. När jag är i Karlstad vill jag gärna hinna en sväng dit och även till Monki, som inte heller finns här.
På Monki hittade jag svarta byxor i det som kallas satin (de är som blanka svarta jeans), nedsatta med 75% och de kostade då 100:- Något måste varit fel på storlekarna för jag började med min storlek för att sedan springa ut och hämta mindre och mindre byxor tills jag hamnade i ett par byxor fyra storlekar mindre än jag brukar ha. I alla fall, jag köpte dem och fick veta att de även lägger upp byxorna åt mig. Så jag köpte alltså ett par byxor för 100:- som jag fick upplagda och klara. Det kallar jag service och ett kap!


På Monki köpte jag även de här örhängena i plast.

På LillaEgo köpte jag de här sandalerna från Rules by Mary. Är de inte helt underbara? Så fina i rött skinn och med en liten kilklack. Jag vill inte ha snö längre nu. Ok?

skoda-klubben

Jag är extremt nöjd över köpet av vår bil, vår Skoda Fabia. När jag är ute och åker så är jag nöjd och när jag kommer och går mot bilen så blir jag nöjd för att jag ska få öppna och åka iväg med fina Fabian. Jag tycker att vi var jättesmarta som köpte en Skoda. Den är bra, billig i drift och fin. Jag är till och med så töntig att jag tycker att alla som köpt Skoda är smarta och att jag känner att det liksom är som ett band mellan oss. Så när jag är ute och kör så kollar jag noga efter alla andra Skoda (särskilt Fabia combi då) och när jag möter en så vill jag hälsa, blinka med helljuset eller något för att visa att vi hör ihop. Lite som busschaufförerna gör, de hälsar alltid på varandra även om de inte känner varandra.
Men såklart har jag inte hälsat på någon. Tanke och handling, inte samma sak...

torsdag, februari 22, 2007

ultimata beviset


Det är faktiskt seriöst. Vet inte om det är det ultimata beviset på hur gammal jag blivit. Men när jag fyller 27 så önskar jag mig verkligen en ny dammsugare...

onsdag, februari 21, 2007

smartare

Det är kallt i dag så jag har tajts och kjol på mig. När jag cyklar så tar jag överdragsbyxor på och lägger kjolen i väskan. Smart va?
Ända tills jag kom tillbaka till kontoret nu och inte har någon kjol med mig. Den måste vara någon annastans, som hemma eller i bilen. Och jag som ska på terapi i 1 1/2 timmar i kväll. Det kommer bli varmt, och prassligt.
Smartare...

träna?

Jag har ju snurrat runt på diverse träningsställen väldigt sporadiskt i två månader nu och börjar lessna. Frågan är om jag inte ska ta upp thaiboxningen och boxningen igen, trots att jag tycker det är lite dyrt. Det kostar ju fortfarande 1200 kronor och nu när det gått två månader så blir det dyrare (om man slår ut det på tiden som är kvar). I alla fall, jag mår inte bra av det här hattandet och icke-tränandet. Dels för att jag känner mig svampig och tjock och dels för att jag går runt med ett gnagande samvete för att jag inte tränar. Inte bra alls...

tisdag, februari 20, 2007

20 februari

Det här är en av de grejer som jag köpte dubbelt av på Vero moda förra helgen. En topp som är skuren under bysten och går sedan ut och nederdelen är plisserad. Funderade ett tag på om det blir lite tjockis-gravid-varning i den, men kom fram till att det funkar. Vad tycker ni?






svart bastopp, HM
svart-vitmönstrad topp med skärp, Vero Moda
svarta byxor, HM
snygga strumpor från Åhléns

dagens tips

För den ouppmärksamme besökaren vill jag bara meddela att blogglistan är uppdaterad med tre nya favoriter och en nygammal.

en dag vi kommer att minnas

I dag kommer det att vara en minnesvärd dag. I dag är nämligen dagen då jag inte kommer att få ihop tidningen för första gången. Jag har deadline om två timmar (den tidiga tiden upplystes jag om i går kl. 16) och jag har helt vitt på några ställen och jag vet inte vad jag ska göra och jag orkar inte tänka på det heller.
Inte ens schlagermusik i bakgrunden kan få upp mig just nu. Tyvärr.

Uppdaterad: okej, någonting som inte är vitt men som kanske inte heller kan kallas tidning ligger på tryckeriet nu. Och nu vill jag bara äta godis och sova under täcker. Okej

klipp dig som Marie Lindberg

Jag satt och funderade på hur jag ska klippa mig nästa gång.
Jag är nästan helt säker på att det blir ännu kortare i nacken, typ en liten bob. Sen vill jag ha det slutande framåt och ganska långt framtill. Men luggen då? Nu är den jämnlång, men jag gillade när den var snett klippt. Kanske skulle jag kunna klippa den ganska kort på kortaste stället? Och färgen, det får vara mörkbrun som nu, jag passar ju rätt bra i det.
Blev nöjd med mitt beslut tills jag kom på vem jag kommer se ut som:

Bara glasögonen kommer fattas eller?

fredag, februari 16, 2007

fåfäng?

I dag blev jag fotad för en bilaga som vi ska skicka ut. Jag tycker bilderna blev jättedåliga och att jag såg blek och tråkig ut och hade ful hårfärg. Funderar seriöst på att färga håret i kväll och börja med kajal. Är jag fåfäng eller?

presentationsångesten

Jag intervjuade en helt underbar person i veckan. Det hela tog över två timmar och jag kom därifrån inspirerad och glad. Men när jag skulle sätta mig och skriva så tog det stopp. Nu har jag skjutit på det så länge. Jag tror att en av anledningarna till att det tagit stopp är att hon berättade att hon inte gärna är med i tidningen. Hon har ofta fått förfrågningar, senast för ett år sen när den stora draken ville skriva om henne på hennes 40-årsdag. Nu på något sätt så hade hon i alla fall bestämt sig för att säga ja – till mig. Och då känner jag att det måste bli bra och då får jag prestationsångest och då kommer det inte några ord.

När jag var ute på lunchen gick jag förbi mina fotbollskompisar som även har en ostbutik. Eftersom det inte var folk i butiken gick jag in och pratade lite. Jag träffade tjejerna efter att jag skrivit om dem i tidningen och de tyckte jag verkade så trevlig att de mailade och frågade om jag ville vara med i deras fotbollslag. Och resten är som sagt historia.
I alla fall så nämnde jag för den ena att jag inte riktigt får ur mig texten och hon sa att jag ska sluta ha prestationsångest. Sedan de öppnade butiken för ett och ett halvt år sedan har de varit med i fem artiklar och av alla dem så tycker de att min var bäst. Vet inte om hon säger det för att vara snäll, men jag blev faktiskt glad. Och när jag tänker efter så brukar folk ofta säga det, att jag lyckats fånga det som är rätt, inte blandar ihop allting. Ska försöka tänka på det nu när jag sätter mig med den andra texten.

berättelsen om min morbror

Min mosters man, alltså min morbror, kommer från Angola. Han har inte fått uppehållstillstånd i Sverige och han har redan fått ett avvisningsbeslut. Det överklagade han och i förra veckan så var hans fall uppe i Migrationsdomstolen i Göteborg. Den 28 februari får han det slutgiltliga beslutet. Jag har fått ta del av de papper som Migrationsverket har kring honom.
Min morbror började redan som ung att jobba i militären i sitt hemland. Han ville inte och försökte flera gånger att få sluta – vilket han inte fick. Till slut, efter många år, gick han in till sin chef och lämnade ifrån sig sina vapen och sa att han slutade nu, han orkade inte mer. Fastän chefen sa ifrån så gick han därifrån. Några dagar senare kom polisen och hämtade honom och satte honom i fängelse för vad han gjort. Hans släktingar lyckades efter några veckor att muta vakten i fängelset så att min morbror kunde fly. Eftersom det var för farligt för honom att stanna i Angola hade de ordnat så han kunde smugglas ombord på ett lastfartyg.
I 84 dygn satt min morbror på lastfartyget, utan att ha en aning om vart han var på väg. Efter 84 dygn steg han i land i Stockholm, men han hade inte en aning om det då heller.
Han har sökt asyl eftersom han är skyddsbehövande. Det betyder att han inte är flykting, men att han behöver skydd i alla fall på grund av någon anledning (läs mer på Migrationsverkets hemsida). Migrationsverket skriver i sitt avslag och i det underlag som man gett till Migrationsdomstolen att min morbror, om han reser tillbaka till Angola, riskerar att hamna i fängelse för att han har lämnat armén, samt att fängelser i Angola inte håller någon hög standard. Det finns risk för att man bor många på liten yta, att man inte får mat och att man råka ut för misshandel. Trots det anser Migrationsverket att min morbror inte är skyddsbehövande.
Man skriver alltså svart på vitt att min morbror kommer hamna i fängelse för sina åsikter och utan rättegång, men Migrationsverket och Sverige anser alltså inte att han ska få stanna i Sverige av den anledningen.
Kanske undrar någon här varför han inte får stanna, han är ju ändå gift med en svensk kvinna och skriven på samma ställe som hon. Här kommer en annan regel in, nämligen den om uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning. Enligt den så får alla som är gifta, eller sambo med, eller är barn till någon som har uppehållstillstånd i Sverige uppehållstillstånd i Sverige. Kruxet är bara att i det fallet ska uppehållstillståndet sökas i personens hemland och när uppehållstillståndet blivit beviljat så får man flytta till Sverige. Det betyder att min morbror, som alltså enligt regeln om uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning, har rätt att stanna i Sverige, måste åka tillbaka till Angola och där söka uppehållstillstånd. Där måste han också vara tills han får tillståndet. Problemet är ju bara att om han åker tillbaka till Angola kommer han att hamna i fängelse (vilket Migrationsverket vet) och därifrån kommer han inte kunna söka uppehållstillstånd.

Är inte Sverige ett underbart och öppet land?

onsdag, februari 14, 2007

ett hittat kvitto

I januari, precis dagarna innan det började snöa, så köpte jag ett par skor på Skopunkten. Ni kanske minns när jag sa nej till gratis skor? Det var då i alla fall.
Eftersom det varit snö ute så har jag inte använt skorna och när jag hittade samma skor i en butik i Borlänge 100 kronor billigare än på Skopunkten så började det kännas som ett inte så jättebra köp. Jag tänkte att jag skulle lämna tillbaka dem, men hur jag än letade kunde jag inte hitta kvittot. I alla fall, jag gav upp, skorna är ju fina liksom, så egentligen ingen fara.
I dag när det bara var -2 ute så tänkte jag att jag kanske skulle prova skorna så jag tog fram dem. Och vad hittade jag i skon? Jo, kvittot! Och vad stod det på det? Jo, inhandlade 17 januari, så jag kan fortfarande lämna tillbaka dem! Så ikväll blir det Skopunkten för mig :)

tisdag, februari 13, 2007

skumma priser

I Västerås i lördags hamnade vi rätt snabbt på Vero Moda. Den butiken har verkligen blivit så mycket bättre på sistone. I alla fall, jag hittade en topp och en kofta jag ville ha. Koftan var faktiskt till och med på rea. Slutsumma: 469:-
Efter ett tag kommer vi till Västerås andra Vero Moda-butik. Där hänger samma topp och samma kofta, men här är båda på rea! Och inte vilken rea som helst. Efter övervägande bestämmer jag mig för att köpa kläderna även där. Slutsumma: 249:-
Även om man bestämmer över sin egen butik, visst är det lite konstigt?
I söndags var jag i Vero Moda-butiken här i stan och lämnade tillbaka hälften av kläderna och fick tillbaka mina 469:- Passade då även på att hitta ytterligare en klänning för 249:-

Sammanfattning: jag gjorde av med mer pengar, fick jobba mer för det, men fick mer kläder!

pest eller kolera

Hormoner v/s pms, ont i brösten och mensvärk som inte går bort med vanliga värktabletter.

Just nu skulle jag dessvärre välja det första. Aj aj aj...

Uppdatering: efter två panodil och två ipren har det nu börjat släppa lite och jag kan sitta i alla fall.

måndag, februari 12, 2007

sjuklingen

Det här inlägget är inte så intressant om du inte är intresserad av mina katter.

Stoffe är sjuk! Det började igår, men som tur var så slapp vi åka till regionsjukhuset mitt i natten. I dag var jag istället hos veterinären med honom. Vi misstänkte urinsten, men det visade sig inte var så farligt att veterinären fick ta bort några stenar. I stället kan det vara början till urinsten och förmodligen urinvägsinfektion.
Så nu ska Stoffe ha tratt, han ska äta antibiotika i tio dagar och kortison i sex dagar och vi måste fixa ett urinprov. Känns inte som det allra lättaste. Tratten finns ingen chans att jag får på själv, inte heller ner med medicin. Och det där med urinprov... vi ska tömma lådan och ta prov utan att Fjodor får gå på den. Hur ska det här gå?

Tur i alla fall att han inte mådde sämre.

söndag, februari 11, 2007

grattis marie

Jag som är så lättrörd att jag gråter vid prisutdelningen på friidrotts-em, hur tror ni det då gick när Melodifestivalen blev värre än Extreme home make over?

svårt att vara schlagernörd

Jag fattar inte riktig hur jag, schlagernörden, har lyckats boka in grejer nästan varenda lördag nu under Melodifestivalveckorna. (Bara så ni vet, jag kan inte göra något den 10 mars, då är det finalen). Inte för att det gått någon nöd på mig. Förra veckan var det middag på underbar italiensk krog med M:S släkt för att fira morfars 85-årsdag och i går var det underbart sällskap på en träff i Västerås (och nästa vecka jubileumsfest med orkestern). Men det här med att försöka att inte bli informerad om hur det gick i melodifestivalen, så att jag i lugn och ro och spänning kan kolla på reprisen, gör mig nästan galen!
Det gäller att inte kolla på text-tv, helst inte ettan, tvåan, SVT24 och Sjuan. Jag kan inte sätta på radion, inte surfa runt utan att tänka mig för (typ hm.com funkar ju, men absolut inte aftonbladet) och båda dagstidningarna ligger kvar i brevlådan. Ringa till någon (utan att jag börjar samtalet med: säg inte hur det gick i melodifestivalen, jag har inte sett det) funkar inte heller och gå en promenad? Nej, löpsedlarna kan ju ha vinnaren på löpet.

Så vad gör jag i dag? Jo, väntar och väntar och väntar. Men 12.30 då smäller det! Heja The Ark!

fredag, februari 09, 2007

najs och bajs

Det är lite för mycket neggo ibland så jag känner att det är dags för en najs och bajs för veckan som gått för att pigga upp mig.

Najs:
trots måndagsångest fick jag ihop tidningen
jag har jobbat på bra resten av veckan
jag drog igång med mina festivaluppdrag
jag har tränat två gånger
popklubb i kväll med Linda och Lotta och nya skor

Bajs:
måndagsångest
varit sur utan anledning
ätit kaka

konditionen

Jag tränade i går och som ni säkert fattat har det ju hänt rätt sporadiskt på sista tiden. Denna vecka blev det i alla fall två gånger och första gången, i tisdags, tillsammans med M. I onsdags frågade han först om jag hade några blåmärken eller var öm efter sparkar - nope, ingenting. För själv hade han ont efter två låga sparkar från mig. Sen frågade han om jag hade träningsvärk - nope, ingenting. För det hade ju han.
Så i går körde jag ett box-pass (som boxercise etc) och när jag kör det så börjar jag tänka. Vad är det med mig som gör att jag orkar hela tiden, att jag kör situps efter situps, att jag springer, att jag kryper, gör armhävningar, slår slag, sparkar snabbt när jag egentligen borde vara i rätt dålig kondition. Det kan väl inte bara vara vilja?

Träningsvärk i dag? Pyttelite i ryggen ;)

jag hittade sladden!

Jag har hittat sladden, så här kommer två bilder från kameran. Ska fota lite mer i helgen som jag visar nästa veckan:

Här är min nya håriga basker, som kan bäras så här (som en liten boll) eller som en vanlig basker.



Gårdagens kläder:
Svart skjortklänning med vita prickar, Indiska
Svarta tights, Vila
Röd kofta, HM
Svarta stövlar, Kupan, second hand
Halsduken som M:s mormor stickat kom med också. Brukar faktiskt ha på mig den inomhus eftersom det är så kallt på jobbet.

kändis?

Kändisspotting i Örebro i går: när jag kom ut från träningslokalen så stod Dermot Clemenger vid den andra éntren (den till dansskolan) och sparkade i snön och rökte en cigarett.

Stora tidningen brukar fråga folk vem som är kändaste örebroaren också. Jag funderar på om det inte är Dermot Clemenger för tillfället. Tänk så många som kollar på Let's dance. Klart han måste slå Peter Flack, eller?

torsdag, februari 08, 2007

jag dör - alla dessa val!

Så kom Svepet (den där som sitter runt reklamen) och visar upp det nyaste på Skopunkten, och plötsligt blev det inte lika självklart med rutiga skor längre. Jag menar hur ska man kunna välja mellan de här skorna nedan och de som finns ännu längre ner på sidan?


fusk


Jag tycker det borde vara förbjudet för Skogaholmsbageriet att baka kanelbullar tre gånger i en och samma vecka. Vem blir inte sugen på bullar när det så fort man går utanför dörren luktar nybakat? Inte jag i alla fall. Ge mig bullar!

onsdag, februari 07, 2007

skor skor skor skor skor

Jag lurade med en kollega till dinsko på lunchen. Det var dumt gjort. För de rutiga skorna passade ju bra men även de här:

och de här:


Gah! Typiskt mig.
(och det där var alla jag hann prova, det fanns ju 1000 fler par att prova)

ingen lägenhet

Vi bestämde oss, det får bli en resa till Riga i stället. Om vi gjorde rätt eller ej, det får framtiden utvisa. Nu börjar jag om med mitt hemnet-knarkande igen.

slarvmaja

Jag skulle blogga om min nya fina svarta basker som är så där lite hårig, men inte i päls och så skulle jag blogga lite om min nya jacka som jag köpte med 70 procents rabatt på Lilla Ego i Karlstad och kanske även slänga in lite fynd från Gengåvan. Och såklart skulle jag illustrera med bilder. Men jag kan inte hitta sladden.... jag är verkligen en slarvmaja. Jag har till exempel inte hittat mina svarta jeans än. Jag fattar inte hur jag gör!

Ps. lägenheten... vi la 5 000 till och de kontrade med 5 000 till och nu sitter vi här och funderar på om vi ska lägga ytterligare 10 000 som sista bud (alltså 30 000 över utgångspris) eller skita i det. Fortsättning följer...

tisdag, februari 06, 2007

hur länge ska man hålla i?

I fredags la vi första budet på den där lägenheten och nu har de andra höjt med 10 000:- Herregud vad svårt det är att veta hur vi ska göra. Är den värd det? Vad blir det i månaden? Vill vi betala det för vårt boende? Kommer den att stiga i värde? Är det en bra affär? Ska vi vänta? Eller är det dumt att vänta? Herregud vad svårt!

måndag, februari 05, 2007

skor skor skor


Varför finns det så mycket snygga skor? Känns som det aldrig tar slut liksom. Har sett de här skorna på dinsko:s hemsida för ett tag sen och i dag när jag cyklade till jobbet (första gången) så kom en tjej och hade dem på sig. De är döööösnygga! Och billiga!! Vill ha!

mer än ytligt

Det har hänt lite som gjort att jag inte varit så himla på topp och inte haft lust att blogga om ytliga saker. Men nu är det bättre och om jag skriver av mig lite så kommer det säkert kännas bättre.

Förra veckan blev min pappa sjukskriven för högt blodtryck. Han gick på provtagningar på vårdcentralen och på fredagen skulle han dit igen. Då upptäckte de att han, när han mådde så dåligt på torsdagkvällen, hade en hjärtinfarkt. Vårdcentralen skickade honom i ambulans till hjärt-intensiven på sjukhuset. Där låg han sedan under bevakning under helgen, och väntade på en tid för kranskärlsröntgen. När han under söndagen hade ont så bestämde de sig för att han inte kunde vänta på det längre och de skickade honom med ambulans till universitetssjukhuset för akut kranskärlsröntgen och sprängning. Så nu är allt borta och han ska bara återhämta sig. Det gick fort allting och det har varit lite jobbigt, men nu ska allt bli bra igen. Min älskade pappa är verkligen den bästa pappan i hela världen och jag vill inget annat än att han ska må bra.

Måndagar är underbara, eller hur?

Det började redan igår med ångest inför måndagen, jag ville verkligen inte gå till jobbet. Men efter att jag vaknat till några gånger i går kväll somnade jag äntligen in ordentligt. Då passade jag såklart på att drömmar mardrömmar om jobbet. I morse så slöade jag mig som bara den (jag brukar reagera så när jag inte vill något) och när jag kom till jobbet i rätt okej tid ändå så upptäckte jag att jag glömt telefonen hemma. Så det vara bara att gå ut och sätta sig på cykeln och cykla hem igen. Då började det också att snöa, så det snöade i ansiktet hela vägen hem. Hemma igen var det jättesvårt att komma iväg igen så jag jag ringde mamma och pratade lite, samtidigt tilltog snön. Så till slut bestämde jag mig för att ta bilen. På väg till bilen så halkade jag på isen och slog i ryggen. Nu är jag på jobbet i alla fall. Vilken underbar start på veckan…

torsdag, februari 01, 2007

Postar kläderna i dag innan jag bestämmer mig för om jag ska gå hem eller ej. Jag har verkligen jätteont i magen trots en sväng till Apoteket. Ajaj...




Vitt linne, Hm

Svart- vitrandig tröja, HM
Kavaj, a-formad med trekvartsärm och rund krage, reafynd från HM
Byxor, svarta med dragkedja på bakfickorna, HM
Strumpor från Åhléns