berättelsen om min morbror
Min mosters man, alltså min morbror, kommer från Angola. Han har inte fått uppehållstillstånd i Sverige och han har redan fått ett avvisningsbeslut. Det överklagade han och i förra veckan så var hans fall uppe i Migrationsdomstolen i Göteborg. Den 28 februari får han det slutgiltliga beslutet. Jag har fått ta del av de papper som Migrationsverket har kring honom.
Min morbror började redan som ung att jobba i militären i sitt hemland. Han ville inte och försökte flera gånger att få sluta – vilket han inte fick. Till slut, efter många år, gick han in till sin chef och lämnade ifrån sig sina vapen och sa att han slutade nu, han orkade inte mer. Fastän chefen sa ifrån så gick han därifrån. Några dagar senare kom polisen och hämtade honom och satte honom i fängelse för vad han gjort. Hans släktingar lyckades efter några veckor att muta vakten i fängelset så att min morbror kunde fly. Eftersom det var för farligt för honom att stanna i Angola hade de ordnat så han kunde smugglas ombord på ett lastfartyg.
I 84 dygn satt min morbror på lastfartyget, utan att ha en aning om vart han var på väg. Efter 84 dygn steg han i land i Stockholm, men han hade inte en aning om det då heller.
Han har sökt asyl eftersom han är skyddsbehövande. Det betyder att han inte är flykting, men att han behöver skydd i alla fall på grund av någon anledning (läs mer på Migrationsverkets hemsida). Migrationsverket skriver i sitt avslag och i det underlag som man gett till Migrationsdomstolen att min morbror, om han reser tillbaka till Angola, riskerar att hamna i fängelse för att han har lämnat armén, samt att fängelser i Angola inte håller någon hög standard. Det finns risk för att man bor många på liten yta, att man inte får mat och att man råka ut för misshandel. Trots det anser Migrationsverket att min morbror inte är skyddsbehövande.
Man skriver alltså svart på vitt att min morbror kommer hamna i fängelse för sina åsikter och utan rättegång, men Migrationsverket och Sverige anser alltså inte att han ska få stanna i Sverige av den anledningen.
Kanske undrar någon här varför han inte får stanna, han är ju ändå gift med en svensk kvinna och skriven på samma ställe som hon. Här kommer en annan regel in, nämligen den om uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning. Enligt den så får alla som är gifta, eller sambo med, eller är barn till någon som har uppehållstillstånd i Sverige uppehållstillstånd i Sverige. Kruxet är bara att i det fallet ska uppehållstillståndet sökas i personens hemland och när uppehållstillståndet blivit beviljat så får man flytta till Sverige. Det betyder att min morbror, som alltså enligt regeln om uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning, har rätt att stanna i Sverige, måste åka tillbaka till Angola och där söka uppehållstillstånd. Där måste han också vara tills han får tillståndet. Problemet är ju bara att om han åker tillbaka till Angola kommer han att hamna i fängelse (vilket Migrationsverket vet) och därifrån kommer han inte kunna söka uppehållstillstånd.
Är inte Sverige ett underbart och öppet land?
Min morbror började redan som ung att jobba i militären i sitt hemland. Han ville inte och försökte flera gånger att få sluta – vilket han inte fick. Till slut, efter många år, gick han in till sin chef och lämnade ifrån sig sina vapen och sa att han slutade nu, han orkade inte mer. Fastän chefen sa ifrån så gick han därifrån. Några dagar senare kom polisen och hämtade honom och satte honom i fängelse för vad han gjort. Hans släktingar lyckades efter några veckor att muta vakten i fängelset så att min morbror kunde fly. Eftersom det var för farligt för honom att stanna i Angola hade de ordnat så han kunde smugglas ombord på ett lastfartyg.
I 84 dygn satt min morbror på lastfartyget, utan att ha en aning om vart han var på väg. Efter 84 dygn steg han i land i Stockholm, men han hade inte en aning om det då heller.
Han har sökt asyl eftersom han är skyddsbehövande. Det betyder att han inte är flykting, men att han behöver skydd i alla fall på grund av någon anledning (läs mer på Migrationsverkets hemsida). Migrationsverket skriver i sitt avslag och i det underlag som man gett till Migrationsdomstolen att min morbror, om han reser tillbaka till Angola, riskerar att hamna i fängelse för att han har lämnat armén, samt att fängelser i Angola inte håller någon hög standard. Det finns risk för att man bor många på liten yta, att man inte får mat och att man råka ut för misshandel. Trots det anser Migrationsverket att min morbror inte är skyddsbehövande.
Man skriver alltså svart på vitt att min morbror kommer hamna i fängelse för sina åsikter och utan rättegång, men Migrationsverket och Sverige anser alltså inte att han ska få stanna i Sverige av den anledningen.
Kanske undrar någon här varför han inte får stanna, han är ju ändå gift med en svensk kvinna och skriven på samma ställe som hon. Här kommer en annan regel in, nämligen den om uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning. Enligt den så får alla som är gifta, eller sambo med, eller är barn till någon som har uppehållstillstånd i Sverige uppehållstillstånd i Sverige. Kruxet är bara att i det fallet ska uppehållstillståndet sökas i personens hemland och när uppehållstillståndet blivit beviljat så får man flytta till Sverige. Det betyder att min morbror, som alltså enligt regeln om uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning, har rätt att stanna i Sverige, måste åka tillbaka till Angola och där söka uppehållstillstånd. Där måste han också vara tills han får tillståndet. Problemet är ju bara att om han åker tillbaka till Angola kommer han att hamna i fängelse (vilket Migrationsverket vet) och därifrån kommer han inte kunna söka uppehållstillstånd.
Är inte Sverige ett underbart och öppet land?
posted by Anna-Karin | 8:36 fm
4 Comments:
Så helvetes sjukt. Migrationsverkets beslutsfattare kanske borde själva sitta i fängelse i alla dessa länder de skickar folk till för att verkligen känna hur 'okej' det är...ppffffttt.
Var är mänskligheten på väg???
Love & Peace (någon vacker dag kanske)
Setareh
Men hjälp! Migrationsverket alltså. De drar sej inte för någonting verkar det som. Fy sjutton! Vet inte vad jag ska skriva riktigt. Blir bara så arg och ledsen. Kan inte ens tänka mej vilken oro det måste innebära.
Svensk flyktingpolitik kan vara så grym.
jag var helt förstörd när Genevekonventionen gick igenom. Den stod för precis allt det jag inte gör.
En jobbarkompis till mig på ett ställe jag jobbade på för många år sedan var från Angola. Hon och hennes man, som var politiskt aktiv i Angola, hade flytt. Och en dag så nåddes hon av beskedet att hennes mamma i Angola blivit hastigt sjuk.
Saken var bara den att hon inte kunde åka och häslsa på hennes mamma pga att det var för farligt.Hon kunde dödas/torteras etc. Bara den känslan. Att. Aldrig. Kunna. Åka. Hem- är så ofattbar.
Hennes önskan var att kunna hålla lilla mamman i handen en sista gång. Så blev det inte...
Herregud. Vi är människor alla och alla på jorden har rätt att leva i trygghet. Precis alla.
Varma tankar.
Setareh: jag har ju aldrig riktigt trott på Migrationsverket så jag är inte förvånad dock.
Lotta: Sjukt nog så försöker jag att hålla det ifrån mig. Frågan är bara hur det går när det väl blir verklighet om någon vecka. Vem ska sopa upp spillrorna av min moster?
Maria: Nej, jag har hört det där från flera personer, och ett annat problem är ju att deras släkt inte heller får komma hit. Sverige ger ju inte ofta visum eftersom det finns en "risk" att personen stannar i Sverige. När kriget i Libanon bröt ut så införde Sverige visumkrav för libaneser, då när de behövde komma hit liksom! Jag blir mörkrädd.
Skicka en kommentar
<< Home