vad är fel på mig?

Jag mår dåligt* bara min chef är i närheten. Det räcker att han är i lokalerna. Varför tycker han så illa om mig?

* ont i magen, svårt att andas, nära att börja gråta, ovilja att göra något, lusten till jobbet försvinner, känner mig värdelös.

byter bredband

Jag håller på att säga upp vårt adsl för att i stället teckna bredband via tv-uttaget. Först ringde jag och bokade bredband hos Tele2, gick snabbt och smidigt. Sen ringde jag Glocalnet och sa upp adsl, gick också snabbt, även om bindningstiden är lite väl lång. Nu har jag stått i kö hos Telia i 13 minuter och har plats 33 i turordningen. Snacka om seg kundservice. Man förvånas aldrig...

tidningar till sommaren

Även om jag fattar varför så stör jag mig på att bra tidningar har dåliga premier och dåliga tidningar har bra premier. Är det liksom värt premien att börja prenumerera på en dålig tidning. Vet inte ens om jag kommer kolla i den liksom. Visst, jag kan ju slänga den, men samtidigt så kanske tidningen tror att jag gillar den.. Hm..

jag är arg

Vad brukar ni göra när ni är arga?
Jag är så arg nu att jag knappt kan andas och då är det inte lätt att koncentrera sig på rapporter och annat. Och nu som det är så stressigt på jobbet också. AH!

min mamma!

I fredags när jag kom hem från jobbet (trött och jävlig) så låg ett litet paket i brevlådan. Ett jättefint inslaget paket innehållande en klocka i en kedja (så kallad sjuksköterskeklocka). Min älskade mamma hade köpt den och skickat till mig som en försenad födelsedagspresent. Vilken bästa mamma! Och i dag är det morsdag. Tyvärr kan jag inte vara med dig mamma i dag, men du får de här fina blommorna är ovan. KRAM!!

rondellcykling

Jag har nämnt det förut, men det är bara i Värmland som vissa saker kan hända. (I alla fall i min värld, den som sträcker sig från Värmland i väster, Stockholm i öster, Bergslagen i norr och småländska gränsen i söder).
I Värmland kan man komma på att bygga en jättestor rondell mitt på en 90-väg. Man kan också placera en stor Konsum-butik på ena sidan om rondellen. Och fastän det sedan tidigare ligger ett stort bostadsområde på den andra sidan rondellen så bygger man inte en cykelöverfart, en tunnel eller ens en bro att gå över. Så nu cyklar folk i rondellen. Till och med föräldrar med barn på barnsits.

Kan bara ske i Värmland!

ingen matlust

Jag är så trött i dag att jag tappat matlusten. Jag åt en liten bit av min matlåda och sen mådde jag så illa så jag ställde in den igen.
Jag kan nästan alltid äta, tappar väldigt sällan matlusten, så det här är väldigt konstigt. Fatta vad trött jag måste vara.

Paris

Kanske är det dags för en liten sammanfattning om Paris så här nästan en vecka sedan jag kom hem.
Egentligen är det svårt att tycka till. De flesta resemål blir bättre andra gången man åker dit, när alla "måsten" är avklarade. Men visst, det var fint att se alla saker som jag sedan tidigare bara sett på bild och läst om.
Fast det där med romatikens huvudstad förstår jag inte alls. Egentligen är ju Paris bara en vanlig smutsig fransk stad med mycket bilar. Förutom att det är så stort är det väldigt likt Nice med husen, gatorna, hundbajset och människorna (ja och så är det ju ingen strand i Paris förstås). Och dyrt var det också!
Jag tyckte i alla fall mycket om Montmartre och det var roligt att se många av de platser som Amelie besöker i filmen. Där hade jag gärna varit längre tid.
Fast min största upptäckt ändå med resan var hur mycket franska jag verkligen kommer ihåg. Att läsa enklare text, skyltar, menyer och se på tv funkar ganska bra faktiskt. Och jag använde franskan hela tiden som när jag beställde bröd, frågade efter vägen, öppettider och annat. Enkel turistfranska, visst, men det jag ändå minns bäst från mina månader i Nice var att jag alltid var så rädd för att prata. Det känns som jag kommit över det lite nu. Kanske har kraven på mig att det jag säger måste vara perfekt minskat. Den största insikten med resan var nog ändå att jag vill lära mig bättre franska.

skit också

I morse kändes allt helt okej, jag blev lite sen till jobbet mot vad jag tänkt, men ändå okej. Men nu sitter jag här med en ångestklump i halsen. Det räckte med att jag märkte att allt det jobb jag gjorde i går hemma (jobbansökan, mitt cv, och schema och infobrev till de som ska vara med på festivalen = minst tre timmars jobb) inte funkar att få upp i Word. Plus att platschefen kom in och sa att hon ska klaga mer hos vår vd och grafikern på det nya. Vilket gjorde att jag eldade upp mig lite inför henne för om hur dåligt skött allt är. Dessutom verkar det som det jobb jag lade i tisdags (ungefär fem timmar) på att göra om grafikerns arbete så att jag och kollegan kan använda det dåliga jobb han gjort, är till spillo och jag måste börja om igen.

Men det är väl bara att ta sig i kragen och börja se de där nyheterna i ett halvtomt vattenglas (som en av puckona i koncernen sa för ett tag sen). Jippie!

bara lite snabbt

Ursäkta, men hur lika är inte de här skorna från Skopunkten:



mina sandaletter från Rules by Mary?


Får man verkligen göra så här?

ofrivillig bloggtorka

Jag har inte dött eller något sånt, jag har bara så extremt mycket att göra. På jobbet är det massa nytt och mycket mer att göra än tidigare, och på kvällarna är det också mycket. I går till exempel sprang jag vårruset för att sedan komma hem och stupa i säng till DH. I morgon har vi match igen och möte med festivalen som jag jobbar för (som är nästa helg.. ah!). Sedan har jag hittat ett (eller kanske två) jobb som jag vill söka, så jag ska försöka lägga tid på en bra ansökan i kväll. Hela hemmet ser ut som ett bombnedslag och jag har inte ens hunnit packa upp sedan Paris, men men. Och jag är inte klar än med bokningarna inför festivalen! AH!
Men, jag lever och mår bra och har egentligen massor att blogga om (vårruset, Paris med mera). Ska försöka blogga om det så snart jag hinner! KRAM TILL ALLA

överkörd

Just nu känns det så här på jobbet. Det var liksom väntat, men jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla det och nu vet jag inte heller vad jag ska göra. Tips?

stängt för semester

Nu sticker jag på semester! Vi ses!!

nu är vi i gång

I går var vi fem tappra tjejer som kom till säsongens första match. FEM PERSONER!!! Det är sjumannalag som gäller på Korpmatcher och jag kan meddela att det var skitjobbigt att vara så få på planen. Jag sprang tills jag inte orkade mer och sen åkte jag hem och mådde illa. Slutresultatet blev 0-16 och det var lite synd, för de andra var inte så bra. Om vi bara hade varit ett fullt lag och hade haft några avbytare. Men, sämre än förra året ska det inte bli. Då förlorade vi med 16-0 mot det bästa laget, det kan bara bli bättre nu.
Men trots det här så var det riktigt roligt. Jag kan inte riktigt fatta vad som är roligt med att åka iväg och göra något man inte är bra på, få stenpisk och förnedra sig själv, men det är kul. Faktiskt.

packfunderingar

I morgon eftermiddag tar jag tåget till Stockholm för vidare färd på torsdag mot Paris! Det känns jättekonstigt och overkligt att det är så snart, men roligt såklart!
Mitt problem nu är packningen, vad ska jag ta med mig?
Som kläder: hur mycket ska jag ha med mig, och vilken sorts kläder?
Vädret spelar ju stor roll, blir det regn och kallt eller varmt? Ska jag ha med regnkappa eller kjol? Och skor? Vilken sort ska jag satsa på. Det spelar ju ingen roll vilka skor jag än tar, för de allra flesta ger ju skav efter en hel dag. Jag funderar på att ta med ett par svarta sandaler och de röda (för kvällsbruk, till exempel om jag ska på restaurang) och sen ett par röda vans. Men om det blir regn så passar ju inget av de paren. Och jag vill inte ha joggingskor i Paris (även om det skulle vara det mest bekväma).
Sen är det det här med väska. En ryggsäck är ju smartast för att få med regnkappa och kunna lägga ner jacka i fall det blir varmt, men hur snyggt är det med ryggsäck?

Hur brukar ni tänka när ni är packar inför stadsresor?
Vilka skor ska jag ha? Vilken sorts kläder?

bra arbetsmiljö?

De håller på och bygger om på våningen under. Det betyder att någon titt som tätt sätter en slagborr i väggarna. Det är inte så lätt att arbeta då, inte heller att prata i telefon. Störande!

six feet under

Nate, som spelade en stor roll i gårdagens avsnitt. Här med dottern Maya.

Herregud, jag vet inte om det verkligen är bra för mitt psyke att se på Six feet under. Jag blir extremt påverkad av det och inte är det bättre att ingen annan jag känner tittar på det så jag kan kolla tillsammans med någon eller prata om det efterråt. Den enda som tittar är lillasyster, vilket gör att jag alltid måste ringa henne efterråt för att gråta lite och prata ut. Och nu är det bara tre avsnitt kvar och sen slut för alltid. Hur ska jag klara mig? Och hur klarar alla ni andra er som aldrig ser det?

härligt!

Jag satte 10 kronor vardera på att Serbien skulle vinna, Ukraina komma 1,2 eller 3:a och Ryssland skulle komma 1, 2, 3 eller 4:a. Gissa vem som kasserat in mycket pengar?!

långa reflektioner inför ESC

I torsdagens semifinal till melodifestivalen gick endast länder från Östeuropa vidare och det har fått flera att reagera, bland annat den utslagne svensken Tomas G-son (deltog bland annat med Norges bidrag). Han säger i en TT-artikel som är publicerad i dag: Gör man inget åt det här så kommer intresset för tävlingen att minska markant. Tävlingen kommer att dö i väst och ingen kommer att vilja delta i en sån här tävling när vi inte har samma kultur och inte röstar på samma saker.
Frågan är bara vad han mernar med det?
Kanske är det ett uttalande i ren besvikelse men jag kan inte se det som annat än rent rasistiskt mot de nya länderna i ESC.
G-son säger att intresset för tävlingen kommer att minska markant - vilket jag motsäger mig eftersom det varje år de senaste åren alltid kommit ett eller flera nya länder till festivalen.
I torsdagens DN så fanns ett uppslag med artiklar från olika västländer där man diskuterade hur intresserade folket var av festivalen. Artiklarna visar att i flera västländer är man inte särskilt intresserade alls. Många västländer skickar mediokra låtar och bryr sig inte om att marknadsföra evenemanget särskilt mycket - är det då konstigt att ingen röstar?
De nya länderna gillar festivalen och skickar bra, välproducerade låtar som folk gillar och röstar på. De nya länderna är inte fast i någon schlagermall om hur en schlagerlåt ska vara utan kan skoja och driva med det (tänk till exempel Litauen förra året), vilket lönar sig.
I TT-artikeln så står det också att sedan Danmark vann ESC 2000 har festivalen dominerats av östländerna. Men vad man kanske glömmer här är att Finland (inte östland, trots att det ligger öster om oss) vann förra året. Och varför vann de? Jo, för de gick utanför mallen och gjorde något nytt. Dessutom tar man inte heller upp att den låt som vann för Lettland 2002, var en typisk G-son-låt (även om inte han låg bakom den), så det är väl rätt självklart att Europa redan har hört den sortens låtar?
En kort koll på gylleneskor.se visar också att man under 2000-talet ofta hittat nordiska låtar bland toppfem.

Jag tycker snarare att hela den här debatten i stället borde byta fokus. ESC är, som allt annat, inte konstant, utan under utveckling. Folk tröttna på något som alltid är lika. Östländerna har kommit med nytt intresse in i festivalen. De har visat man kan tänka utanför lådan (think outside the box) och att det kan löna sig. Många av länderna vågar skicka osäkra saker (till skillnad från många västländer) och ibland funkar det, ibland inte. Det har också visat sig att låtar som inte är på engelska kan bli väldigt populära och komma högt (t.ex Serbien-Montenegros Lane Moje, som kom två 2004).

TT-artikeln visar endast på dåliga förlorare och sådana är aldrig roliga att höra.

Så vad tror jag då inför denna årets tv-kväll?
Det är riktigt svårt, det finns många bra låtar, men sedan Finlands vinst förra året så märker vi att ingenting är självklart, vem som helst kan vinna.

Mina favoriter inför i kväll är: Serbien, Vitryssland (dessvärre, men den diskussionen om politik i Vitryssland tar vi en annan gång) och såklart Sverige. Jag gillar också Ungern och Ryssland. Av mina favoriter tror jag att Ryssland, Serbien och Vitryssland kommer högst.

Jag tror också att Ukraina och Lettland kan ha en chans. Ukraina är en rätt rolig låt, men Lettland har jag extremt svårt för. Låten är helt okej, men sångarna har för taskiga sångröster och scenshow. Bara en enda sak gör mig glad om de vinner: jag kan boka in en resa til ESC 2008 i min favoritstad av alla städer: RIGA!

Må bästa land vinna!

vuxenpoäng

Du vet att du är vuxen när du:
• har ett lånelöfte från banken på 2 miljoner kronor
• tackar nej till The Sounds-konsert en torsdagkväll, trots att kollegan fixat vip-biljett som gör att du kan gå in gratis.


hihi - trodde ni verkligen det? Nej, jag stannade inte hemma. Jag tog mig i kragen och tänkte: hur gammal är du egentligen Anna-Karin? Och så spelade jag in semifinalen inför melodifestivalen och gick dit. Och i dag är jag jättetrött - det är också vuxenpoäng.

listan

Jag har så mycket inlägg i hjärnan och så mycket att göra att jag knappt hinner skriva ner dem, det får tyvärr bli en kortis i stället för några långa inlägg, men bättre lite än inget, eller hur?

• Semifinal i Melodifestivalen i kväll. Jag tror på Vitryssland, Serbien och Turkiet (nej, jag orkar inte rabbla upp 10 stycken här). Turkiet är lite konstig, tror jag gillar det av samma anledning som jag råkade falla för Måns Cara Mia – karisman.

• Fotbollssäsongen börjar på tisdag med match. På lördag ska jag och kollegan (och numera värvad till laget) spela lite boll för att prova på hur det är och prova skorna och benskydden. Kommer det gå bättre för oss denna säsong (förra säsongen kom vi sist med en poäng och 1-64 i målskillnad)?

• Min träning inför Vårruset har blivit intensiv. Eftersom jag åker bort nästa helg så blir det bara två träningar till (för en försvinner eftersom jag ska ha match). Men det får gå. Efter gårdagens fyra kilometer har jag grym träningsvärk – i ryggen!

• Nästa torsdag drar jag till Paris. Har inte riktigt fattat det än. Härligt med semester, någon som har tips på vad jag ska se eller göra? Eller några coola vintagebutiker?

• Husletandet fortsätter: jag tycker om allt som är renoveringsbehov och föräldrarna gillar allt som är renoverat. Känns som de vet om vem som kommer få renovera... hm...

på det igen

Jaha… då ringde mäklaren och han har redan ett bud som är 200 000 högre än utgångspris, dessutom vill ägarna ha friskrivningsklausul. Hjärnan får nog bestämma över hjärtat och jag får säga hej då till mitt älskade hus. Men det är bara på det igen. I kväll ska jag på visning och nu på lunch ska vi träffa banken och fixa ett skriftligt lånelöfte så vi vet vad vi ger oss in på och vad vi kan buda utan att hamna i klistret.

strax efter förälskningsfasen

(för att berusa mig lite...)

Så när ruset liksom försvunnit kommer den gamla vanliga eftertänksamma jag tillbaka. Jättefint hus, men renovering? Och dränering? Och måla utsida? Och lägga asfalt och riva heltäckningsmattor och radonmätningar. Kanske ny el? Måste el bytas ut? Och taket, hur ofta fixar man det? Vad är isolering egentligen? Eller värmepump? Hur funkar det?
Tusen miljoner frågor som snurrar runt i min hjärna. Och vad vill vi egentligen? Vad ska vi med ett hus till egentligen? Två personer och två katter på nästan 240 kvadratmeter? Va?!
Samtidigt som det inom mig skriker efter huset, vill ha vill ha vill ha...

Visning i kväll igen. Vi får se om jag blir rusig då igen.

mitt hus?

Åh, jag är kär!
I dag var jag och M och kollade på ett hus och redan när jag steg in i hallen kändes det så bra. Det var så fint! Det är ett 160 kvm stort hus från 40-talet som behöver renoveras totalt. Men jag såg inte det, jag såg bara potentialen och den vackra öppna spisen, de fina trägolven, trädörrarna med glas och ljuset, det underbara ljuset i huset. Jag vill inte riktigt lyssna på att vi inte borde köpa ett hus med källare och helst inte ett hus som är äldre än 60 år. Och M, han såg inte heller allt det där, han såg också bara det fina.

fredagsfin

I dag är det synd att jag inte kan fixa en bild på min outfit för jag är fredagsfin i beige klänning med små domherrar på från Dahrling, blå strumpbyxor från Twilfit, röda sandaler med liten kilklack från Rules by Mary och en blå cardigan från HM.

Har googlat fram lite bilder så ni ska få en aning i alla fall:

Här är mönstret på klänningen.

Och så här ser skorna ut.

Både skorna och klänningen har jag köpt på LillaEgo i Karlstad, en av mina favoritbutiker.

kolla hur långt du springer

På Iforms hemsida kan man kolla hur lång ens löprunda är. Skitbra! Jag knappade in min "lilla" runda som jag brukar ta när jag precis börjar springa (som senast i tisdags ;) Jag trodde den var ungefär två kilometer, men döm om min förvåning när den var TRE kilometer lång!
Sen knappade jag in min "lite längre" runda och den var knappt tre kilometer! Konstigt va? Hur en runda kan kännas kort och en annan lång och så är de nästan lika långa.
I kväll blir det en tur på "lilla" rundan, fast jag lägger nog till någon kilometer (om jag orkar).

inspiration

Indiska har mycket fint just nu...

när man leker med getingar

Så här kan det gå när man jagar farliga saker. Stoffes tass svullnade upp till dubbel storlek i går och förmodligen är det för att han har lekt och jagat en geting och fått ett stick. Det såg verkligen jättekonstigt ut med den gigantiska tassen, men han haltade inte och verkade inte ha ont. Lilla Stoffe...

att måla in sig i ett hörn

Om det inte finns något att ha ångest för så är jag rätt så bra på att skapa det. Till exempel det här med att springa (eller röra på sig i allra största allmänhet). I mars någongång så började jag att springa och målet var att vara med i Vårruset. Jag har varit det förut och det är verkligen jättekul, men för att klara fem kilometer så behöver jag träna. Det är också roligare att träna när jag har något att se fram emot.
Men, det har inte gått så bra. Jag har inte fått någon rutin på det och efter en kort tur i påskas då jag blev jättetrött så slutade jag att springa. Trots det här har jag sett till att jag är anmäld till Vårruset. Så jag springer inte, vilket i sin tur leder till ångest över att jag inte springer eftersom jag inte kommer klara Vårruset. Jag vill inte springa, men samtidigt vill jag springa. Så jag har målat in mig i ett hörn. När jag inte springer har jag ångest för det, och jag vill inte springa heller. Men jag måste, för att klara Vårruset. Smart va?

I går sprang jag i alla fall.