att måla in sig i ett hörn

Om det inte finns något att ha ångest för så är jag rätt så bra på att skapa det. Till exempel det här med att springa (eller röra på sig i allra största allmänhet). I mars någongång så började jag att springa och målet var att vara med i Vårruset. Jag har varit det förut och det är verkligen jättekul, men för att klara fem kilometer så behöver jag träna. Det är också roligare att träna när jag har något att se fram emot.
Men, det har inte gått så bra. Jag har inte fått någon rutin på det och efter en kort tur i påskas då jag blev jättetrött så slutade jag att springa. Trots det här har jag sett till att jag är anmäld till Vårruset. Så jag springer inte, vilket i sin tur leder till ångest över att jag inte springer eftersom jag inte kommer klara Vårruset. Jag vill inte springa, men samtidigt vill jag springa. Så jag har målat in mig i ett hörn. När jag inte springer har jag ångest för det, och jag vill inte springa heller. Men jag måste, för att klara Vårruset. Smart va?

I går sprang jag i alla fall.