hur en förstörd helg kan bli bra igen

För de som inte förstått det mellan raderna så håller jag på att ta små steg mot att bli en mindre kontrollerande människa som måste ansvara för allt. Det går sakta, men i alla fall än så länge framåt. Den största grejen jag gjort hittills är att överlämna allt ansvar för boendet i Glasgow till lillasyster. Hon har ringt och bokat och har koll på det. Verkligen superläskigt! Men jag har i alla fall koll på hur vi tar oss från flygplatsen och hur vi på ett ungefär ska hitta till hotellet hon bokat.

I alla fall, i går var det dags för ett annat steg. Jag och M hade bjudit in lite folk på en enkel fest. Här reagerar säkert några på hur det kan ha något med kontrollerande och ansvarshysteri att göra, men saken är den att jag sällan bjuder in folk för att: 1. jag är rädd att de inte ska komma och då tror jag automatiskt att de inte gillar mig. 2. jag känner folk lite här och där och de känner inte varandra, om jag bjuder in dem tror jag att jag måste se till att alla mår jättebra och att de trivs tillsammans och 3. om jag bjuder folk som inte känner varandra så kanske de inte gillar varandra och då kanske de börjar tänka konstiga tankar om mig (typ vilka konstiga kompisar hon har).
Så själva grejen var att bjuda in folk och försöka att inte bry mig om inte alla kunde komma (de kan ju ha annat för sig) och gärna folk som inte känner varandra så bra (för det är faktiskt även upp till dem att trivas och må bra och prata med varandra).
Och jag tycker det gick jättebra! Jag är så glad! Dels för att det flöt på bra med folk som inte kände varandra och dels för att jag försökte att inte bry mig så mycket om de som inget sa. Jag tänkte ibland att jag kanske skulle vara schysstare mot dem och prata med dem. Men saken är ju den att de kan prata med mig också. Och att alla inte kom var bara bra. Nu blev vi tio personer med mig och M och det funkade så bra. Dessutom trivdes verkligen M och det gör mig så glad.