hur man förstör en fredag
Tänk er följade scenario. Jag mår jättebra och det är fredag. Jag mår bättre än på länge faktiskt. Så bra att jag säger det till kollegan jag är så glad i dag, jag vet inte vad det är. Jag kommer på att jag glömt träningsväskan hemma. Ingen fara tänker jag och går tidigare från jobbet för att hämta den hemma först. Kommer då på den smarta idén att jag byter om hemma, tar med extrakläder och handduk och tänker att om jag tar bilen så kan jag när jag tränat klart duscha på träningsstället och sen ta bilen och handla på vägen hem, jag hinner till och med till systemet! Smart va?
Så jag cyklar hem, byter snabbt om, packar om väskan, springer ut till bilen femton minuter före träningen börjar. Jag sätter nyckeln i låset, jag drar i choken och vrider om. För att upptäcka att bilen inte alls startar. Inte minsta tillstymmelse till tändning alls. Trots att jag två dagar tidigare betalat 350 kronor för att få bilens tändning lagad.
Jag blir inte så sur först, tänker: va fan, det är fredag, jag får fixa det på måndag. Det är nästan komiskt faktiskt.
Tills jag kommer på. På måndag har jag en intervju klockan 8.45 i ett litet samhälle åtta kilometer söder om stan. Sedan har jag en annan intervju klockan 10 på norr i stan. Hur ska jag hinna? Hur ska jag klara det här? Jag måste ringa mamma. Jag börjar nästan gråta och det känns som hela världen ska gå under. Jag som var så glad. Fan också...
Så jag cyklar hem, byter snabbt om, packar om väskan, springer ut till bilen femton minuter före träningen börjar. Jag sätter nyckeln i låset, jag drar i choken och vrider om. För att upptäcka att bilen inte alls startar. Inte minsta tillstymmelse till tändning alls. Trots att jag två dagar tidigare betalat 350 kronor för att få bilens tändning lagad.
Jag blir inte så sur först, tänker: va fan, det är fredag, jag får fixa det på måndag. Det är nästan komiskt faktiskt.
Tills jag kommer på. På måndag har jag en intervju klockan 8.45 i ett litet samhälle åtta kilometer söder om stan. Sedan har jag en annan intervju klockan 10 på norr i stan. Hur ska jag hinna? Hur ska jag klara det här? Jag måste ringa mamma. Jag börjar nästan gråta och det känns som hela världen ska gå under. Jag som var så glad. Fan också...
3 Comments:
Vännen! Det ordnar sig! Du klarar av det här. Kul att höra att du mår bra annars! många kramar!
Usch vad jobbigt, stackars dig! Hoppas det löser sig..
Tessi och Hanna: tack för uppmuntrande ord. Jag har åkt buss och varit uppe sen i ottan för att klara det. Nu ska jag bara ringa mekanikern också
Skicka en kommentar
<< Home