det här börjar likna dagboksanteckningar...

Nu har vi intervjuat två personer av fyra och jag är redan närmre en kollega. Men det är ju jättesvårt. Har en favorit i alla fall, men det är skitsvårt att itne ta alla, eftersom jag alltid vill alla väl och vill att alla ska vara glada. Just nu är jag rätt mosig i hjärnan (och ögonen) och vill helst av allt att Tessi ska komma förbi så vi kan gå hem och jag kan bjuda henne på korv stroganoff och sen lite te.

I alla fall, lägenhetshistorien. Ringde mäklaren i dag och då sa hon att det är offentlig visning igen på onsdag. Vi var alltså inte tilllräckligt snabba (eller så kanske säljaren vill trissa upp priset). Det som är bra är att jag får en chans till att kolla in den (och denna gång kan snoka i diskmaskinen och toalettstolen), och om ingen budar så kanske vi kan lägga oss lågt och få den. Men risken nu är ju att någon annan budar massor och vi får lägga oss för det. Ah, dilemma.
I alla fall kommer banksamtalet i morgon i alla fall få oss att bestämma om vi vill lägga så mycket på vårt boende eller ej. Hur ska jag bete mig på visningen då? Ska jag bara snacka skit? Måste få med mig någon också som kan hjälpa till att kolla.

Nej, nu ska jag ta på mig mina täckbrallor och gå ner och vänta på Tessi. Vi hörs och ses i morgon!