Kärt barn har många namn

Egentligen kan man kalla den här bloggen Ketchupeffekten, för ibland kommer ingenting och så en dag så kommer det massor.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Sweden

30nånting tvåbarnsmamma till Barnet (2010) och Bebisen (2013). Jobbar med kommunikation och gillar Berlin och att bada. Bland annat. Finns på Twitter och Instagram @annarosv

fredag, april 13, 2007

shirley clamp-tunikan

Jag har länge funderat över det här schlagertjejmodet med stora tunikor, som slänger, flänger, gärna har hål vid armarna och som allra helst är i ett färgglatt skirt tyg i nittiotalsmönster. Jag har precis sett första programmet av Inför Eurovision song contest och Charlotte Perelli (som jag på något sett har hört ska vara lite modeintresserad) har en orange-rosa tunika i precis den stilen. Vad är grejen? Är det jag som inte fattar? Är det modernt eller har de bara taskig smak?

Ett urval schlagerkvinnor i de så populära tunikorna:

Det känns som Shirley Clamp är tunikornas okrönta drottning så jag brukar kalla det för Shirley-tunikan. Här är hon i Melodifestivalen. Observera de hängande ärmarna och det grälla mönstret.


Och här är Shirley igen, trots Robert Wells och den dåliga skärpan, kan man inte undgå att se hängande ärmar och grällt mönster. Dessutom långa ärmar som går ner över handen.


Trots att det är vanligast så måste inte tunikan vara i grällt mönster, det funkar enfärgat också. Här visar Shirley även prov på den vanliga stora ringningen som gör att man visar axeln, mycket vanlig.


Och här, ovan nämnda Charlotte Perelli i något som faktiskt ser ut som det hon hade i tv i kväll. Här visar hon det vanliga att tunikan är i ett tunt skirt, gärna lite genomskinnligt tyg.


Och här, fult mönster, tunt tyg och hål på armarna.


Senaste Melodifestivalen gav Sanna Nielsen prov på klädstilen också. Hon har också haft den med paljetter, men tyvärr kunde jag inte länka till den bilden.


Och den här bilden, den får väl stå för sig själv. Den säger allt.

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

haha. precis vad jag också tänkt på. Schlagermodet är rent ut sagt gräsligt. dock fyller de stora tygerna en viktig funktion. det är lättare att synas för en stor publik, om man är draperad som den värsta flaggan istället för klädd i trikåer. men hiskeligt fult, ja det är det verkligen!

10:53 em  
Blogger Nino said...

haha, nej det är inga machokillar i six feet under, såklart. Jag får ge den en chans, får se om jag kan hitta DVD-boxar att hyra. Jag menar, talar du så varmt om den måste jag testa den. Det var Sopranas jag syftade på när jag skrev machokillar.
KRAM! Och föressten, om jag inte skrivit det innan GRATTIS I EFTERSKOTT! (ibland suger jag bara lite för mycket när det kommer till födelsedagar)

5:41 em  
Blogger Anna-Karin said...

Clara: Förstår det där med att man syns mer, men varför har de då på sig det t.ex i studion på Inför ESC? Och var hittar man de här gräsliga sakerna?

Nino: haha, okej, jag började undra lite om macho. Sopranos har jag ingen koll på. Jag är säker på att du gillar Six feet om du ger det en chans. Själv kollar jag sista säsongen parallellt med första just nu.

2:47 em  

Skicka en kommentar

<< Home