jag klarade det!
Kolla här:

Stick i fingret och stick i armen och det är faktiskt MIN arm och MITT finger! Jag klarade det!
Efter många framsteg med avslappning och kolla på andra som tog blodprov och syrrans diabetessprutor kom bakslaget i går när jag hängde med M till blodcentralen för att han skulle lämna plasma. Jag var coollugn och gick in och kollade på när de stack och allt, men sen. Världens yrselattack, svettningar och illamående. Det slutade med att jag fick gå ut och sätta mig med benen högt. Och avslappningen – den var supersvår att få igång när jag var själv och det var massor av folk omkring. Men jag gav mig inte, jag gick in igen, fick yrsel, gick ut igen och övade på att slappna av, gick in, och så höll jag på tills det var klart och vi gick hem.
När jag träffade terapeuten i dag på sjukhuset var jag nästan (bara nästan) beredd att ge upp. Ångesten kändes för stark och dessutom yrsel, något jag aldrig förr haft. Men jag gick igenom det och som ni ser ovan. Jag klarade det! Jag fick ångest med svettningar och yrsel, men jag klarade av det med hjälp av terapeuten. Så nu är jag inte beredd att ge upp. Nu accepterar jag att ångesten finns kvar, men jag kommer att jobba mig förbi det. Ångesten får inte fortsätta ha övertaget!


Efter många framsteg med avslappning och kolla på andra som tog blodprov och syrrans diabetessprutor kom bakslaget i går när jag hängde med M till blodcentralen för att han skulle lämna plasma. Jag var coollugn och gick in och kollade på när de stack och allt, men sen. Världens yrselattack, svettningar och illamående. Det slutade med att jag fick gå ut och sätta mig med benen högt. Och avslappningen – den var supersvår att få igång när jag var själv och det var massor av folk omkring. Men jag gav mig inte, jag gick in igen, fick yrsel, gick ut igen och övade på att slappna av, gick in, och så höll jag på tills det var klart och vi gick hem.
När jag träffade terapeuten i dag på sjukhuset var jag nästan (bara nästan) beredd att ge upp. Ångesten kändes för stark och dessutom yrsel, något jag aldrig förr haft. Men jag gick igenom det och som ni ser ovan. Jag klarade det! Jag fick ångest med svettningar och yrsel, men jag klarade av det med hjälp av terapeuten. Så nu är jag inte beredd att ge upp. Nu accepterar jag att ångesten finns kvar, men jag kommer att jobba mig förbi det. Ångesten får inte fortsätta ha övertaget!
8 Comments:
Härligt jobbat gumman! Shit vad långt du har kommit. Massa kram
Superduper duktigt vännen! Blir så stolt och imponerad över att du klarat av det. Kramar
HURRA för dig!
Härligt att du gav ångesten en match som hette duga och att du vann!!!!!
Heja!
Agneta: tack, men jag är inte i mål än, men jag kommer komma dit. Kram
Tessi: tack! kram!
Maria: Japp! kul att du hejar på mig!
Heja, heja! Vad duktig du är! Kram! :D
Jonna: tack :)
wow, guu vad duktig du är! Att möta ångesten när den kommer, jättebra!
Loppispoppis: tack! du har så rätt. Välkommen till min blogg också!
/anna-karin
Skicka en kommentar
<< Home