man får ha vad man vill

Min Marit-passion har svalnat sedan länge, men jag är ändå riktigt glad att hon blev årets bäst klädda kvinna enligt Elle. (jag är lite sen jag vet). I dag läste jag också vad hon sagt i sitt tacktal:

- Man får blanda guld och silver. Man får blanda rött och rosa. Tjocka tjejer får ha vita strumbyxor.

Det är så extremt klockrent. Jag blir så trött på massa måsten och andra saker om vad man "får" eller "inte får" ha. Exemplena ovan är bara några, bredrandigt på tjocka eller mönster på benen är några andra. Jag har alltid hävdat att det är stilen som är grejen. Om stilen är schysst så kommer ingen tänka på att man ser tjock ut i vita strumpbyxor liksom.
Däremot kan jag sakna blommiga Marit och faktiskt ännu mer Marit i stora jeans, t-shirt och bylsig tröja. Marit var den som för första gången visade mig att man kan gå upp på en scen och göra en skitgrym spelning som tjej, utan att behöva anspela på sitt utseende eller sina kläder. När det försvann falnade nog glöden för henne hos mig.