att våga

Jag ger inte upp, jag vågar och försöker. Tänker att jag måste försöka något med mitt liv och det började med fotbollen. Jag är fortfarande stolt över mig själv som kom i väg till en träning med tjejer jag inte alls kände. Att jag vågar spela och bjuda på mig själv. Kanske är det svårt att bli vänner med dem, men jag har verkligen gett det en chans, och det blir ju en säsong till.
Så i kväll, då ska jag träffa en gammal bekant. Vi har inte setts på säkert tre år, hon läste också här och vi träffades i en förening på universitetet. Såg henne från bilen för någon dag sedan och började prata med henne msn och då bjöd hon in mig på en liten fest i kväll. Inget stort, bara hon och jag och hennes syster, men ändå. Och jag ska gå, för jag ska ge det en chans. Inte vara så töntig och stanna hemma, utan ta chansen. För man kan gå hem. Och då kan jag ändå vakna i morgon och tänka att det var bra gjort av mig att våga mig i väg.

Sen ska jag bara försöka våga mig iväg på thaiboxning och yoga också. I vintras var jag för feg, jag måste våga nästa vecka, måste.