oväntat möte

När jag efter träningen sprang in på jourbutiken så bara stötte jag ihop med honom: mitt ex. Ganska konstigt ändå, för vi bor i samma stad sedan länge. Jag har inte träffat honom sedan januari 2005 och då var det planerat. Sedan dess har vi inte heller haft någon sorts kontakt. Jag är ganska förvånad över min reaktion. Jag blev förvånad och ganska glad. Det var som att träffa en gammal vän. Vi pratade säkert fem minuter kallprat, men även annat. Det gick konstigt lätt. Och det är ju ganska sjukt att vi nu har ett gemensamt intresse att prata om: kampsport.
Så här i efterhand är jag glad över mötet. Glad över mina känslor. Jag kände varken agg eller direkt glädje, bara lugn och det var skönt.