ibland går det ner

Det började så bra med en lugn helg och två helt oplanerade dagar. Dagar som kunde fyllas med massor av roliga saker. Men någonstans på lördagen så bara gick allt snett. Och det som på ett sätt stör mig mest är att jag inte kan svara på varför. Och hur ska jag få folk att förstå mig när jag själv inte vet varför?
Men säg vad det är, det måste ju vara något? säger M.
Men jag kan inte svara, för jag vet inte själv vad det är. Jag vet inte varför jag inte orkar längre. Jag vet inte varför jag mår illa, varför jag får ont i huvudet eller magen eller varför det gör så ont i bröstet att jag ibland inte kan andas.Varför jag gråter utan anledning. Jag vet inte.
M säger att jag ska ta det lugnt. Men jag har börjat tro att det är då det kommer. När jag tar det lugnt och inte går på högvarv så smyger det sig på. Om jag kopplar av så kommer det smygande och tar mig i sina klor.
Men om jag själv inte förstår, hur ska jag få honom att förstå? Hur ska han förstå att det inte honom det är fel på? Och all denna oförståelse gör mig bara mindre. Jag vill ha någon som håller mig i handen, men om ingen förstår så kan ingen hålla min hand.
Sedan kommer skulden. Vad är det med mig? Jag som har så bra liv, jag ska inte känna så här. Jag har ingenting att må dåligt för, eller?
Ibland orkar jag inte längre. Jag vill bara släppa allt och krypa ihop i sängen och hoppas att någon tar hand om mig.