dokusåpa:bilen3
Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Ibland ångrar jag också min dumsnålhet. Ofta blir jag riktigt glad och tacksam för att jag och M båda har jobb med bra betalt så att vi har pengar undanstoppade.
Vi landade i går på Skvasta flygplats tjugo minuter före tidsangivelsen. Vi fick bagaget snabbt och jag kände en längtan efter katterna och att få chans att sitta ner en stund innan jag var tvungen att lägga mig inför dagens jobb.
När vi packat in oss i bilen så startar den så fint, jag backar ut och ska precis vrida om när den poff, bara dör. Inte en chans i helvete att få igång den. Ensamma på en svart långtidsparkering klockan sju en söndagkväll. Långt hemifrån.
Men vi har bland annat vår tur och våra pengar att tacka för att vi till slut kom hem. Eftersom parkeringen var svart och tom sökte vi oss till flygplatsen för hjälp. Vi pratade med en polis som tipsade om Servicecentralen (fråga mig inte varför de heter det för varje gång jag var där och ställde en fråga verkade de förvånade över att få en fråga och de kunde inte svara på någonting... det kallar inte jag service). Vi hade tur att där stod en polis som barmhärtigade sig över oss och tog med oss i polisbilen till vår bil. Men nej, den startade inte. Men polisen hjälpte oss i alla fall att bogsera ut bilen från långtidsparkeringen och ställa den en bit bort. Tillbaka på flygplatsen försökte vi först att med hjälp av M:s bror hitta om vi på något sätt kunde ta oss från flygplatsen och hem. Han hittade inget.
Vi försökte då hyra en bil. Alla hyrbolag (tre stycken) hade lappar där det stod att de hade öppet till 24. Ingen svarade när man ringde de nummer de satt ut. Alternativen var då att antingen ta lokalbuss till Nyköping för att därifrån hyra en bil eller ta flygbussen till Stockholm vid 22 och från Stockholm förhoppningsvis hitta en nattbuss hem. Vi började att ringa M:s pappa för att se om han kunde hitta en bil till oss. Då kom äntligen en biluthyrare och efter mycket letande hittade hon en Volvo S40 som vi kunde ta och lämna i Örebro.
1 300 kronor fattigare kunde vi sätta oss i en sprillans ny bil, åka och tömma Volvon på grejer och bege oss hemåt. Vi kom hem 23.30. Nu har vi en trasig bil på Skavsta och ingen bil här. Väl hemma upptäckte M att han inte kunde hitta sina kort. Så jag somnade 1.30. Men allt det med korten är en annan historia.
Vi landade i går på Skvasta flygplats tjugo minuter före tidsangivelsen. Vi fick bagaget snabbt och jag kände en längtan efter katterna och att få chans att sitta ner en stund innan jag var tvungen att lägga mig inför dagens jobb.
När vi packat in oss i bilen så startar den så fint, jag backar ut och ska precis vrida om när den poff, bara dör. Inte en chans i helvete att få igång den. Ensamma på en svart långtidsparkering klockan sju en söndagkväll. Långt hemifrån.
Men vi har bland annat vår tur och våra pengar att tacka för att vi till slut kom hem. Eftersom parkeringen var svart och tom sökte vi oss till flygplatsen för hjälp. Vi pratade med en polis som tipsade om Servicecentralen (fråga mig inte varför de heter det för varje gång jag var där och ställde en fråga verkade de förvånade över att få en fråga och de kunde inte svara på någonting... det kallar inte jag service). Vi hade tur att där stod en polis som barmhärtigade sig över oss och tog med oss i polisbilen till vår bil. Men nej, den startade inte. Men polisen hjälpte oss i alla fall att bogsera ut bilen från långtidsparkeringen och ställa den en bit bort. Tillbaka på flygplatsen försökte vi först att med hjälp av M:s bror hitta om vi på något sätt kunde ta oss från flygplatsen och hem. Han hittade inget.
Vi försökte då hyra en bil. Alla hyrbolag (tre stycken) hade lappar där det stod att de hade öppet till 24. Ingen svarade när man ringde de nummer de satt ut. Alternativen var då att antingen ta lokalbuss till Nyköping för att därifrån hyra en bil eller ta flygbussen till Stockholm vid 22 och från Stockholm förhoppningsvis hitta en nattbuss hem. Vi började att ringa M:s pappa för att se om han kunde hitta en bil till oss. Då kom äntligen en biluthyrare och efter mycket letande hittade hon en Volvo S40 som vi kunde ta och lämna i Örebro.
1 300 kronor fattigare kunde vi sätta oss i en sprillans ny bil, åka och tömma Volvon på grejer och bege oss hemåt. Vi kom hem 23.30. Nu har vi en trasig bil på Skavsta och ingen bil här. Väl hemma upptäckte M att han inte kunde hitta sina kort. Så jag somnade 1.30. Men allt det med korten är en annan historia.
To be continued...
posted by Anna-Karin | 10:54 fm
6 Comments:
Nää, va jobbigt!! *kramar om* Jag lider med er! Kanske ändå är dags att byta? Kram!
Denna bil... så frustrerande.
Hoppas verkligen att det fixar sig och att du hittar ett sätt att ha en bra bil som funkar utan att det kostar för mycket.
Jag gillar Skoda...
Usch vad jobbigt! Blä.. när man bara vill hem liksom.
Kram från mej!
Alla: just nu ligger bollen hos M:s föräldrar, dels eftersom det är deras bil och dels eftersom vi måste ha hjälp för att hämta den. Men jag tror det lutar åt att skrota den bilen och köpa en ny. Är det värt kostnaden att ta hem den och laga den när vi ändå tänkt köpa en ny snart?
Maria: Skoda fabia kombi är den vi titta på ett tag nu. Jag gillar också Skoda och det känns som vi kan få mycket för pengarna. Fabian är liten, men stor ändå, vilket kan behövas med katterna i bilen. Deras burar tar upp ett helt baksäte.
åh herre gud!
i jul tar vi det lugnt, lova det!
förresten, du kanske kan låna min bil när du väl kommit till viken?
eller blir det för mycket drällande med bilar då?
Skicka en kommentar
<< Home