Kärt barn har många namn

Egentligen kan man kalla den här bloggen Ketchupeffekten, för ibland kommer ingenting och så en dag så kommer det massor.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Sweden

30nånting tvåbarnsmamma till Barnet (2010) och Bebisen (2013). Jobbar med kommunikation och gillar Berlin och att bada. Bland annat. Finns på Twitter och Instagram @annarosv

måndag, juni 26, 2006

metonym

Det känns som jag sitter i en båt. Jag försöker att ro, men jag vet inte riktigt åt vilket håll. Dessutom är det svårt att ro, för båten läcker och jag måste hela tiden ösa för att hålla mig flytande. Massor av kraft går till ösandet, så jag hinner inte riktigt tänka på vilken väg jag ska ro.
Som det inte var nog så har en person ramlat i och jag måste rädda personen. Jag försöker att ro, ösa och dra upp personen i båten. Då händer det att jag slutar att ro, för ösandet och dragandet tar all min tid.
Ibland går det sämre. Då spelar det ingen roll hur mycket jag drar och öser för personen som ramlat i stretar emot och gör fler hål i båten.
Ibland går det bättre. Då lyckas jag rädda personen och jag får hjälp att ösa, men jag ror själv. Fast mest i cirklar.
Är det en utopi att önska att båda sitter i båten och ror åt samma håll?

1 Comments:

Blogger Anna-Karin said...

atomflickan: nej, inte bra om det inte är bra med dig. För mig är det inte så drastiskt som det kanske verkar i texten.

1:09 em  

Skicka en kommentar

<< Home