håkanlycka

För snart sex år sedan kom Håkan Hellströms första skiva Känn ingen sorg för mig Göteborg. Jag hade hört låten på radion, men inte reagerat nämnvärt, sedan kom debuten till studentradion och jag lånade hem den och lyssnade. Jag blev helt fast. Några veckor senare kom Håkan Hellström på sin första turné hit. En av nöjestidningarna i stan firade sig själva och bjöd in artister: några lokala, Feven (någon som minns henne) och så Håkan. Priset för att komma in var oförskämt lågt. Ingen av mina vänner ville gå. Ingen tyckte ens det var värt det oförskämt låga priset att gå på konserten med mig, så jag gick själv.
Konserten var på övervåningen på en av krogarna i stan. Scenen var kanske 30 centimeter hög och framför den stod ett litet kravallstaket. Jag stod längst fram tryckt mot staketet och såg rakt in i trummisens ögonen. Håkan var sådär underbart glad och tog alla i händerna när han sjöng. Jag minns att jag sträckte min hand mot honom och när han tog den drog jag lite och han tappade balansen en liten stund.
Första skivan har tio låtar, på konserten vintern 2000 spelade han nio av dem. Den enda han inte spelade då var Nu kan du få mig så lätt. Jag älskade den låten då och jag älskar den nu.
I fredags avslutades hela konserten med Nu kan du få mig så lätt. Cirkeln var sluten. Jag hade väntat i sex år på den låten.
Det är lycka.